/https%3A%2F%2Fwww.bonnierforlagen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F11%2F2021%2F06%2Fpocketopodden-103.jpg)
Pocketpodden #103: Kjell Westös skärgårdshus saknar hiss
Kjell Westö är inte färdig med vare sig Helsingfors eller Finlands dramatiska 1900-tal. Men i den senaste romanen, Tritonus, behövde han lägga örat mot samtiden. I podden berättar han om det skavande ljud, dissonansen, som genljuder berättelsen om två snart 60-åriga män och deras försök att förstå sig själva, varandra och inte minst sina vuxna barn, 30-åringarna som ser en helt annan värld omkring sig. Och så avslöjar han vad som händer härnäst.
Programledare Lisa Tallroth.
Om boken
Tritonus är den musikaliska termen för det dissonanta djävulsintervallet, och romanen Tritonus pendlar mellan harmoni och dissonans, i sökandet efter svaren på några akuta frågor: hur kan vi leva tillsammans, med alla våra olik
eter, i en tid som vår? Finns det försoning och botgörelse, innan allt är försent?
Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna, men självbilden är inte vad den varit, och efter en rad motgångar i yrkes- och kärlekslivet kan det dyrköpta palatset inte lugna nerverna. En alltför utåtriktad och nyfiken granne blir också ett hot mot sinnesfriden.
Till slut finner Brander och grannen, skolkuratorn och amatörmusikern Reidar Lindell, ändå en gemensam ton i umgänget, och en kärv vänskap uppstår mellan dem. Med Lindell följer också invånarna i Ravais och deras inbördes relationer, som till slut blir också Branders angelägenhet.
Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.
Sagt om boken
I Tritonus visar Westö återigen prov på sin vidunderliga förmåga att fånga tidsstämningar, teckna miljöer och skapa fullödiga porträtt av människor. Den nya, mer experimenterande kurs han slagit in på, visar på en författare som vägrar slå sig till ro. Det är glädjande för oss läsare.” Yukiko Duke, Svenska Dagbladet
”Men det är helt enkelt härligt att läsa en så god, så grandios berättare som Kjell Westö. Hyllad för sina eleganta, historiska 1900-tals-romaner. Den finlandssvenska litteraturens egen maestro.” Bodil Juggas, Arbetarbladet
”Tritonus ger allt man kan begära, den stora världen i den lilla och vice versa, beskrivning av människor så man bryr sig om dem, ett språk som flyter och en historia som bottnar i väl grundad research.” Maria Schottenius, Dagens Nyheter
”Kjell Westö hör till våra stora berättare och skapare av fiktiva världar man gärna vistas i länge och väl.” Tommy Sundin, Västerbotten-Kuriren
”På ytan är Tritonus en roman med musiken som centralt tema, men dess drivande underströmmar är livskris, längtan och svek. Som läsare driver även jag med i berättelsens ström, avslappnat förnöjd som Huckleberry Finn på sin flott.” Maria Küchen, Sydsvenskan
”Westös roman är tät och sammanhållen, han bygger upp spänning och motsättningar som i ett orkesterverk. Westö har ett mycket vackert språk, en kärnfull och ren finlandssvenska och hans beskrivningar av skärgårdsmiljön, det blanka havet, ytterskärgårdens öar, fågellivet, ropen från sjöfåglar som väcker dem som bor strandnära om morgnarna är vackert, hänförande.” Göran Kastlund, Dala-Demokraten
”Kjell Westö är en språkkonstnär. Han finner alltid de bilder och ord som ger oss en känsla för var och hur människorna i hans berättelser överlever. Han använder miljöerna till att skapa en egen dramatik. Livet kring Casa Tritonus får en egen språkintervall.” Eva Bergsten Sundberg, Norrländska Socialdemokraten
”Det enda jag egentligen inte gillar med Tritonus är att den tar slut. Men när den ändå gör det är det med känslan att den kommer att stanna kvar i tankarna en god stund. Och de sista sidorna i romanen är det vackraste jag har läst på mycket länge.” Rikard Flyckt, Skaraborgs Läns Tidning
”Det är vackert. Och vemodigt.” Victor Malm, Expressen
”Westö är mästare i att skapa helhet och samtidskänsla utan att tidsmarkörerna sticker ut som irriterande strumpstickor ur en garnkorg; hans omsorg om detaljen och personteckningen gör att jag dras in i hans romanvärld som vore jag en av hans bifigurer, ett nyfiket vittne till två mäns brottning med en växande känsla av otillräcklighet.” Ingrid Elam, Borås Tidning
