Folk med ångest blir Netflixserie

Fredrik Backmans Folk med ångest blir Netflix nästa största svenska satsning. Efter framgångarna med Malin Persson Giolitos Störst av allt satsar strömmingsjätten på ännu en succéroman. Manusförfattaren Camilla Ahlgren stod bakom manus till Nextflix-serien Störst av allt och ska nu tillsammans med regissören Felix Herngren omvandla Folk med ångest till miniserie. Arbetet med serien påbörjas nästa år.

Camilla Ahlgren, manusförfattare:

– Historien har både humor och allvar, man skrattar och man gråter. Samtidigt säger den något om vår tid i dag och om hur samhället ser ut, om bankkrascher och hur den lilla människan drabbas. Men också om det här med ensamheten och relationer. Det är fina porträtt som han har skrivit.

Har tilldelats Piratenpriset

Sedan debuten 2012 har fem av Fredrik Backmans böcker nått New York Times bästsäljarlista. De har översatts till fler än 40 språk och filmatiseringen av hans första bok En man som heter Ove Oscarsnominerades. Fredrik Backman tilldelades tidigare i maj i år Piratenpriset med motiveringen ”Från en succéartad debut, vars efterdyningar fortfarande känns världen över, har årets pristagare vuxit till att bli en av våra mest älskade berättare. Det är med värme och empati han skildrar den lilla människan och alla dess vedermödor. I Piratens anda varvas humor med stort allvar och han står alltid på de svagas sida i sina skildringar av vår samtid."

Folk med ångest

Folk med ångest är sannolikt Fredrik Backmans bråkigaste roman hittills. En orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

Röster om Folk med ångest

”Fredrik Backman är i botten humorist. Det märks på hans drastiska och pregnanta formuleringsförmåga. Han fångar små och stora sanningar med oväntade exempel ... Som alla humorister värda namnet är Backman melankoliker, dock aldrig cyniker. Han tycker om människor och vill dem väl ... Han talar till sina läsare genom närmast sagoaktiga berättelser. Ändå känns det som om han viskar förtroligheter i ens öra. Det är som om han knäckt den kod alla skrivande människor, oftast förgäves, letar efter: han förstår att vara angelägen.” Sydsvenskan

”Det är tonen som gör Fredrik Backman så speciell, en ton som balanserar mellan förtvivlan och försoning. Han gör ständiga vardagliga iakttagelser som sätter ord på våra tillkortakommanden, och kryddar med humor i överraskande vändningar. Ändå kan han förmedla hopp, och låter det alltid finnas en utsträckt hand, en livsnödvändig gemenskap åt den som är övergiven.” Dagens Nyheter

”Till det fina hör hur författaren verkligen bryr sig om de människor han väljer att skildra, med eller utan kaninhuvuden. ... väl värd att läsa som ett slags saga om och för kantstötta vuxna, där de överdimensionerade kaninhuvudena samsas med påminnelser om att du inte är ensam om att ha tillfogats sår av livet. ... en berättelse om människor som helt enkelt har ont och som inte riktigt vet vad de ska ta sig till med sin smärta. Det är ett stoff som förvaltas med en ömhet som är svår att värja sig mot.” Svenska Dagbladet

”Där finns den kvalitet som utöver den säkra blicken för socialt maskspel gör hans mänskliga komedier så effektiva och gripande: de gör ont, för mitt i all slapstick och ibland forcerad svada finns smärtan i att leva som en skugga strax under ytan. Tänk, det tycker jag är stort.” Göteborgs-Posten

”... snart var jag fast, som alltid när det kommer till mig och Backman. ... det är en lika viktig som fantastisk historia som berättas och jag kunde, som vanligt, inte sluta läsa förrän boken var slut – och klockan var långt efter midnatt.” Värmlands Folkblad