Karin Wahlberg
För drygt tio år sedan slog maken och jag oss ner framför tv-skärmen och såg den danska dramaserien ”Matador” som kommit som dvd-box. Vi missade den när den gick i svensk tv i slutet på 80-talet eftersom vi sällan såg på tv.
Omedelbart fängslades vi av familje- och samhällsskildringen, med intriger och klassklyftor i en mindre stad mellan åren 1929 och 1947. Till och med så pass, för min del, att jag fick lust att skriva något annat än deckare. En kollektivroman som jag plats- och tidsmässigt hade viss anknytning till.
Första lasarettsboken Än finns det hopp kom ut 2013 och tilldrar sig i den fiktiva staden Ekstad under hösten 1953, då landet drabbas av en svår polioepidemi. Det fanns ännu inte något vaccin (detta kom först fyra år senare).
Ytterligare tre lasarettsböcker har kommit ut, med ojämna mellanrum, eftersom jag skrivit annat däremellan. Den fjärde delen heter Med liv och lust, kom i början av 2024 och utspelar sig 1963, tio år efter polioepidemin. Mycket har hänt personerna i serien, likaså i den medicinska världen liksom i samhället i stort.
Sedan debuten våren 2001 med deckaren Sista jouren har det alltså rullat på, med böcker i olika genrer och med ett tydligt växelbruk mellan att skriva vissa veckor, och arbeta som läkare andra veckor. Mellan att ”hitta på” och att möta livets absoluta realiteter när jag arbetat som gynekolog och förlossningsläkare fram till coviden 2020. Då var jag sjuttio år.
Därefter har jag mest hittat på.
Läs mer om Karin Wahlberg och hennes böcker på: www.karinwahlberg.se.
/https%3A%2F%2Fwww.bonnierforlagen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F11%2F2018%2F11%2Fgenerisk.jpg)
