Carina Burman
Carina Burman, född 1960, är författare och litteraturforskare. Hon är knuten till Uppsala universitet som oavlönad docent i litteraturvetenskap, men arbetar främst som fri litteratör.
Burman debuterade 1993 med Min salig bror Jean Hendrich och har sammanlagt författat tio roman. Senast kom Döden tar semester (2025). Ett antal av hennes böcker finns översatta till engelska, tyska, ryska och polska.
Som biograf har Burman publicerat tjocka studier över Fredrika Bremer (2001), Klara Johanson (2007) och Gösta Ekman d.ä. (2011). Med Bellman. Biografin (2019) återknöt hon till sin forskning om äldre litteratur. För närvarande arbetar hon på en bok om kvinnorna vid Uppsala universitet (utgivning 2027).
Våren 2023 utkom hennes essäsamling Drottningar och pretendenter. Om guldålderns deckarförfattarinnor, som belönats med Svenska Deckarakademins pris för årets fackbok.
Carina Burman har mottagit en rad pris både för sitt författarskap och för sin forskning. Under de senaste åren märks Svenska Akademiens Schückska pris (2021), 2022 års pris till Stig Ramels minne, Delblancpriset (2023) Samfundet De Nios Särskilda pris (2023) och 2024 år stipendium ur Eva Bonniers 70-årsfond.
Som författare och forskare har Carina Burman haft flera länge utlandsvistelser, bl.a. i Pisa, Wolfenbüttel, Cambridge, Padua och Dunedin (NZ). Hennes många vistelser i Rom har givit upphov till flera böcker, såväl fackboken Vi romantiska resenärer. Med Ellen Rydelius i Rom (NoK, 2016) utan också Vit som marmor (2006) samt Döden tar semester.
Sedan 1983 är Carina gift med Lars Burman, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. De bor i Uppsala och har sommarställe utanför Norrköping. Tillsammans har de tre vuxna barn.
/https%3A%2F%2Fwww.bonnierforlagen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F11%2F2018%2F11%2Fgenerisk.jpg)
