"Jag läser med andan i halsen, eftersom jag är orolig för Andréa och eftersom jag vet hur oförsonlig en liten by kan vara. Du kan inte hoppa mellan Pocahontas och EPA-traktorer, utan du måste välja och sedan stå ditt kast. Andréa vet inte vad hon väljer, hon vet bara vad hon väljer bort. Det är ju någonting som drar i henne". Dagensbok.com

"Hypnotiserande om viljan att ömsa skinn" /.../ "Någonting som är väldigt fint med Elin Perssons sätt att gestalta är att hon inte dramatiserar. För det är ju överflödigt i en tillvaro som redan skälver och pulserar, som den gör förbokens huvudkaraktär. I stället tar hon fasta på de väldigt små detaljerna som kan räcka för att skaka om en människas värld, och skriver ut dem på papperet. Bara sådär. Det krävs inte mycket för att rubba en människa, och det är ofta i just de där ojämnheterna som berättelsen finns. På samma sätt känner jag kring Perssons uttryckssätt generellt, det är inte monotont, men lågintensivt. Någonting bubblar hela tiden under ytan. Den något kala berättarformen gör sig inte till, utan bär i stället fram vardagstristessen och placerar den på en slags tron. Språket drar sig undan för att ge mer plats åt livet, och för mig blir det till hypnotiserande läsning." Folkbladet Västerbotten

"Från första sidan sitter jag som fastlimmad, och de 120 sidorna som romanen består av försvinner som i en dimma av åh och jaaa exakt så! Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om den här romanen som på något sätt ens kan påbörja att förklara vad som gör den så bra" Elvira Niemi, Tove Magasin

"Med tät prosa och absolut närvaro skildrar Elin Persson Andréas längtan och famlande. Det är ärligt och ofiltrerat," Elvira Niemi, Tove Magasin

"...som om någon tagit en del av mig och omvandlat den till ord på papper. Men det är ju också viktigt, att berättelser om oss som inte växer upp i en storstad skrivs, att upplevelser som vid en första anblick kanske inte verkar särskilt livsomvälvande men sist och slutligen nog är det också får en plats i litteraturen. Och när det görs så som Elin Persson gör det blir det faktiskt helt perfekt."Elvira Niemi, Tove Magasin

"Jag minns ärligt talat inte den senaste boken som skulle ha fångat mig så hårt som Elin Perssons Det är någonting som drar i mig (Bonnier Carlsen 2021) lyckas göra redan i prologen. Från första sidan sitter jag som fastlimmad, och de 120 sidorna som romanen består av försvinner som i en dimma av åh och jaaa exakt så! Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om den här romanen som på något sätt ens kan påbörja att förklara vad som gör den så bra, men jag ska försöka." /.../ "Med tät prosa och absolut närvaro skildrar Elin Persson Andréas längtan och famlande. Det är ärligt och ofiltrerat, Persson väjer varken för det fula eller svåra." /.../ "Läsningen klöser och gör ont men det är också så otroligt himla bra." /.../ "Det är någonting som drar i mig är en helt fantastisk skildring av just den känslan och av att växa upp i ett litet samhälle där alla känner alla och det inte finns så mycket annat att göra än supa och köra samma runda om och om igen. Det är också en rörande bild av en mamma-dotter-relation, av hur vänskaper kan förändras, av att hitta sig själv. Jag njuter läsningen igenom och det är inte för att det här är en särskilt viktig bok med något fantastiskt budskap, utan helt enkelt för att den är som om någon tagit en del av mig och omvandlat den till ord på papper. Men det är ju också viktigt, att berättelser om oss som inte växer upp i en storstad skrivs, att upplevelser som vid en första anblick kanske inte verkar särskilt livsomvälvande men sist och slutligen nog är det också får en plats i litteraturen. Och när det görs så som Elin Persson gör det blir det faktiskt helt perfekt."Elvira Niemi, Tove Magasin

"Tät ungdomsroman om längtan någon annanstans" /.../ "Titeln på Elin Perssons nya bok fångar Andréas tillstånd perfekt: Det är någonting som drar i mig. Det är en roman skriven med en koncentrerad prosa, en text där tankar och iakttagelser får bära." /.../ "Persson formar konfliktytorna både trovärdigt och gripande" /.../ "Elin Persson fångar Andréa, all hennes längtan och hur synen på den egna kroppen förändras, med stor trovärdighet. Formuleringarna är både raka och omsorgsfullt koncentrerade" Jonna Fries, Borås tidning

"Mycket skickligt skrivet, en slags lillasyster till MIrja Unges Jag går och lever eller Ola Nilssons utsatta karaktärer." Vi Läser

"Hon har gjort det imponerande att byta ämne, miljö och lite grann också ton från debuten ”De afghanska sönerna”. Den handlade om människor på ett hvb-hem, och tog sig hela vägen till en nomi-nering i Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur" /.../ "Elin Persson skriver väldigt bra" Expressen