Förintelsens barn
Köp boken Lyssna på boken ProvläsUtgivningsdag: 2022-01-13
Recensionsdag: 2022-01-13
Mediakontakt: Bonnierförlagens Press
Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Det här är en bok om det tunga arvet, om känslan att finnas till istället för alla de som slutade sina liv i gaskamrarna. I barnen skulle en förlorad värld återuppstå. Vem kan leva upp till det?
Men det är också en berättelse om två människospillror, mina föräldrar, som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om min egen historia i två världar, den judiska och den andra stora världen. Till dem som tvivlar: Det går alldeles utmärkt att vara både jude och svensk!
”Jag var besatt av sorgen och lidandets innersta väsen. Som barn hade smärtan en nästan befängd dragningskraft på mig. Jag ville gå in i den, känna den, låta det outhärdliga, det ofattbara, brinna i mig. Som om min mors plågor skulle mildras om jag delade dem med henne. Så var det nog, jag ville bära min mors lidande och förenas med henne i det.”
"Det är en enkel men klarsynt bok som väcker många tankar (...) en sorgsen och gripande hyllning till två sargade föräldrar som hade som sitt främsta mål att ge sina barn det liv de själva berövats. Och lyckades, trots allt." /Lars Linder, Dagens Nyheter
"Det är en enkel men klarsynt bok som väcker många tankar (...) en sorgsen och gripande hyllning till två sargade föräldrar som hade som sitt främsta mål att ge sina barn det liv de själva berövats. Och lyckades, trots allt." /Lars Linder, Dagens Nyheter
"...en ömsint och betydelsefull skildring av hur Förintelsens trauma blöder över generationer." /Anders Rydell, Svenska Dagbladet
"Förintelsens barn är skriven i en dagboksliknande form. Silberstein lyckas bära vittnesbörd utan omsvep. (...) Men berättelsen blir aldrig slafsig och sentimental. Det är i konkretionen, vardagen varvad med historien och reflektioner som en historia träder fram. (...) Hon sätter fingret på en sorg, en saknad och ensamhet som knyter samman olika öden som överlevande och flyktingar världen över delar, då som nu." /Sara Abdollahi, Göteborgs-Posten
"Förintelsens barn förtjänar stora skaror av läsare, inte minst yngre läsare som för kanske första gången ska ta del av en historia som måste berättas om och om igen." /Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad
"Det är en kärleksfull skildring, men dess anspråkslöshet har samtidigt en stark vilja. Margit Silberstein erövrar sin egen judiskhet med lika delar trots och envetenhet. Hennes berättelse är mer gripande än andra liknande från 'förintelsens barn' eftersom den har just denna värnlösa enkelhet. Perspektivet är strängt personligt, jagformen ligger fast och precisionen i detaljer och minnen är stor. (...) Hon rekonstruerar något avgörande och hon samtalar med sina två söner som nu är barnbarn till detta arv. Det är allt mycket gripande. Det bör också fungera normerande, tiden och de svarta strömningarna kräver det av oss." /Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren
"Det här är en välskriven berättelse om sorg, smärta och kärlek, men också om den judiska identitetens betydelse." /Birger Thureson, Dagen
"Förintelsens barn är en tankeväckande och rörande skildring om hur det var att överleva det ofattbara och att vara barn till någon som har gjort det!" /Linus Björk, BTJ-häftet
Detaljerad fakta
Recensionsdag: 2022-01-13 Genre: Biografier och litteraturvetenskap Omslagsformgivare: Eva Lindeberg Thema-kod: Biografi och prosa (ej fiktion) Antal sidor: 192 Mått: 110 x 178 x 12 mm Vikt: 111 g Format (utgivningsdatum): Pocket, 9789100196318 (2022-01-13)
