”Förväntningarna är inte små efter det att August- och andra priser regnat över Lina Wolff och hennes ’De polyglotta älskarna’, som översatts till 17 språk. Men författaren är tillbaka i samma burleskt, satiriska form och arbetar med så tvära kast att åtminstone jag då och då, glömmer att andas. […] Hur man än föredrar att läsa och tolka Lina Wolff har vi att göra med en författare som har både redskap och förmåga att låta romanhandlingen tränga in, skapa mening och vidga hjärtat.”
– Maria Schottenius, Dagens Nyheter

”Låt mig säga det meddetsamma. Köttets tid är en fabulöst rolig, makaber och till lika delar högintellektuell som sensuellt tillgänglig roman, och den öppnar sig som en svettig ros i den tropiska värmen. […] Litteraturens postmetoo-roman har äntligen kommit, romanen som lyckas driva med både patriarkatet och feminismen samtidigt som den på allvar ställer frågor kring illdåd och vedergällning, liv och död, eutanasi, sjukdomar och handikapp på sin spets. Att den dessutom är skriven i en übervisuell, honungslen stil som närmast erotiserar läsakten gör inte saken sämre. […] Köttets tid är och förblir en av de absolut intelligentaste och skickligaste böcker jag har läst på senare år.”
– Sinziana Ravini, Aftonbladet

”Den som tidigare låtit sig förföras av Lina Wolffs egensinniga romaner lär inte bli besviken på ’Köttets tid’. Personligen håller jag Wolff som en av Sveriges främsta berättare – rolig men djuplodande, hysterisk men eftertänksam, intelligent men ödmjuk. […] Lina Wolff är helt enkelt en författare som är omåttligt rolig att läsa, samtidigt som hon lyckas röra vid något som jag inte kan kalla för något mindre högtravande än de stora existentiella frågorna.”
– Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Lina Wolff är en alldeles egen art i den svenska samtidslitteraturen. Hon rör sig helst utanför landets gränser, i Italien eller Spanien, och så långt från den för tillfället dominerande autofiktionen som tänkas kan. En av huvudpersonerna i hennes nya roman är visserligen som författaren en 45-årig svenska som ’skriver’, men att läsa denna bok självbiografiskt är inte möjligt, därtill är den i alltför hög grad en fantasiskapelse med skickligt vävd intrig och en osynlig berättare som håller läsaren på sträckbänken. […] Köttets tid är kort sagt en mångbottnad berättelse med lång, inte alltid behaglig eftersmak som håller sin läsare på tå.”
– Ingrid Elam, Kulturnyheterna SVT

”Det krävs bara några få stycken för att konstatera att ’Köttets tid’ är en roman av just Lina Wolff. Och det beror inte främst på språket – som det annars ofta gör när en författare är lätt att identifiera – utan mer på handlingen och gestalterna, som än en gång är sådär egna, udda. […] ’Köttets tid’ sammanfattar vad som efter fyra böcker kan sägas vara Lina Wolffs typiska prosakonst. Det är ofta just köttigt, och vulgärt och våldsamt. Hon framstår som så vågad och medveten, och tänjer på gränserna tills de nästan brister. Eller ’nästan’, för det mesta har de brustit för längesen. Det är tätt, tätt – och fascinerande. Som tidigare dyker hon ner till botten, till det mörkaste, smutsiga, och skriver fram romangestalter med fler osympatiska än sympatiska sidor. Kanske är det så vi alla är? funderar jag. Det ger åtminstone effekten att hennes texter aldrig försöker vara till lags, behaga läsaren, och just därför övertygar hon så starkt. Lina Wolff fortsätter … att framstå som en av Sveriges just nu mest intressanta – och högst originella – författare.”
– Lina Kalmteg, Kulturnytt SR

”underbart obehaglig”
– Skånska Dagbladet

”Med sin novellsamling och två tidigare romaner har Wolff gjort sig känd för egensinniga och överraskande berättelser med många bottnar. Det gäller för den förra romanen, ’De polyglotta älskarna’, som fick både Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset – och utan tvekan för den nya.”
– Clara Block Hane, Svenska Dagbladet

”Det är bara att kapitulera, igen.”
– Rebecka Åhlund, Kristianstadsbladet

”Med sin dragning mot maximalism och grotesk är Wolff en särling i den samtida svenska litteraturen.”
– Göteborgs-Posten

”’Köttet vill ha sitt’, sa en person i Wolffs förra roman. Det temat undersöker hon också nu. Men boken är mycket därutöver: en blodig och våldsam äventyrsberättelse, en diskussion om moral och anständighet, ett radikalt inlägg som handlar om hur vi vårdar våra sjuka och dementa och som kulminerar i eutanasi och en våldsam klackspark mot näthatarna. Det hela är sedan förpackat i en deckaraktig historia som har en oväntad upplösning.”
– Dan Sjögren, Dala-Demokraten