"Viveca Lärn fyller 75 och firar med att ge oss läsare en fantastisk present - nostalgisprakande humörhöjaren 'Sladdisen'. Glöm allt vad snaskiga självbiografier heter: här finns inga dramatiska föräldrauppgörelser. Men desto fler soliga Tjörnsomrar, anekdoter indränkta i tidsfärg (minns du snobbvågsfrillan?) och - kanske - en och annan rövarhistoria. Lärns bohemiska konstnärsfamilj älskade fantasin, ibland på bekostnad av sanningen." Jenny Lindh, M-magasin

"Här har du ett skruvat familjedrama när det är som bäst. Författaren Viveca Lärn skildrar sin uppväxt i en konstnärlig och fritänkande familj där en god historia alltid uppskattades mer än sanningen. Boken 'Sladdisen' handlar om en mycket speciell liten flicka." Therese Rabe, mama

"'Sladdisen' påminner om den sida av Viveca Lärns författarskap som jag uppskattar allra mest ... Det är något i hennes blick på världen som vinner på att gå genom barnet (som i de underbara barnbokserierna om Mimmi och Eddie på 1980- och 1990-talet). Det är den bergfasta och gripande lojaliteten med barnets strävan efter att förstå och bli till i den värld det är satt att bli till i. ... Barnet Viveca öppnar dörren till sin verklighet och jag säger ja." Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten

"'Sladdisen' är berättelsen om en lite lillgammal, nyfiken och påhittig flickas uppväxt under framför allt femtiotalet i Göteborg och på Tjörn. För den nostalgiske 60-70-plussaren med egna rötter i Göteborg är hela boken en enda stor underbar skattkammare - tids- och miljömarkörerna inte bara duggar, de formligen haglar! Och visst anar man svärtan och de mörka stråken - vilket ger skildringen en välbehövlig tyngd och ger läsaren något att fundera vidare kring - men det vore inte Viveca om inte behovet att roa publiken vore det primära. Och hennes plats i våra hjärtan bara växer!" Kerstin Westin, Alingsås Tidning

"Regissören och författaren Lars Molin fick en gång frågan hur man blir en god berättare. Han svarade att en bra början är att skaffa sig en excentrisk släkt. Viveca Lärn har uppenbarligen följt Lex Molin. Det vimlar av journalister och schartauaner och sjöfolk och öfolk och folk som sett världen från dess olika vinklar – och framför allt av sladdisar. ... Den som läst Lärns inkännande barnböcker om Mimmi och Eddie har noterat hennes solidaritet med barnet. Den går igen i 'Sladdisen'. ... Där – och i skildringarna av Göteborgs intellektuella medelklass och Bohus skärgårds märkliga religiositet – har boken sin styrka. ... 'Sladdisen' är ingen uppgörelse och ingen skrytparad. Det är en vittnesutsaga. Detta var jag med om och så upplevde jag det. Den är uttryckligen skriven som terapi, men av en människa som fötts in i det berättande skrået och som efter nära sju decennier i yrket vet hur man underhåller." Kalle Lind, Sydsvenska Dagbladet

"Många författare återvänder i vår till sin barndom. En av dem är Saltöns skapare Viveca Lärn som i självbiografin 'Sladdisen' berättar om sin uppväxt i en fritänkande och konstnärlig, samt go' och gla' familj i Göteborg, där konsten att berätta en bra rövarhistoria alltid skattades högre än att hålla sig till den tråkiga sanningen. Den här boken lär gå rakt upp på topplistorna." Viktor Andersson, Östgöta Correspondenten

"Först tänker jag att 'Sladdisen. En bok om min barndom' är en självbiografi som vilken som helst, rätt typisk i den genre som handlar om att se tillbaka på, och sammanfatta, de tidiga åren. Men, ju mer jag läser, desto mer inser jag att den tvärtom är rätt ovanlig, att Viveca Lärns berättartekniska metod är tämligen speciell. ... Det är mysigt. ... Viveca Lärn är en flyhänt stilist med, tycks det, extremt gott minne och med sina berättelser från en uppväxt i västsvensk efterkrigstid skapar hon här ett tidsdokument; fint kompletterad med fotografier ur familjealbumen. Vi får lära känna en flicka född med skinn på näsan och huvudet på skaft, som inte sällan hamnar i problem just på grund av detta, men med kärleksfulla föräldrar som oftast skrattar åt alltihop. ... med sin ihärdiga metod, att foga pärla till pärla på sitt band, visar Viveca Lärn det djupt meningsskapande i detta, så att också läsaren kan se och erfara det." Therese Eriksson, Svenska Dagbladet

"Stilen i boken är obekymrad och ledig, minnesbilder och insikter kommer och går efter behag. ... Det är som om författaren bevarat barnets blick för kuriösa detaljer, väsentligheter och lustiga vuxna och denna blick får här en sällsamt lycklig barndom att framträda. Lärns minnesgodhet är därtill exceptionell. ... Det anekdotiska kryddar bokens fyrahundra sidor men författaren vill verkligen förklara hur denna familj fungerar och det finns både uppriktighet och stolthet i berättandet. Och så rymmer boken en stor kärlek till staden Göteborg och till somrarna i den bohusländska skärgården."Barbro Westling, Aftonbladet

"'Sladdisen. En bok om min barndom', blir både lättsamt underhållande och intressant just på det vis som i bästa fall sker när en god berättare hanterar den märkliga materia som uppväxtminnen utgör. Viveca Lärn skriver med den självklarhet som ett långt skrivarliv lagt grunden för ... I en tid då autofiktion många gånger ersätter självbiografin vilket i sin tur bereder mark för diverse gräsligheter känns det riktigt bra att läsa just en självbiografi som inte söker det utsatta och groteska utan känsligt noterar sådana vardagliga känslor och relationer som ryms gott och väl inom det normalas ramar men ändå kan skapa själslig turbulens." Christian Swalander, Borås Tidning

"en kärleksförklaring till Göteborg, Västkusten och släkten" Lina Österman, Upsala Nya Tidning

"Att avgränsa tidsspannet är smart. För på så sätt lyckas hon fånga essensen av sig själv utan att bli långrandig. Har man läst en del av Viveca Lärns gedigna produktion är det lätt att känna igen hennes flyhänta, nästan nonchalanta och humoristiska stil. ... under det solbeslysta seglandet, familjens tossigheter och den förmenta glättigheten sjuder andra och betydligt jobbigare känslor - känslor man inte skulle tala om, då var man besvärlig. Förmodligen är det denna förmåga att fånga det surrealistiska och svarta i oss människor på ett humoristiskt och snarast ironiskt vis som är hennes forte som författare. Så fungerar det i alla fall i 'Sladdisen'." Sophie Lossing, Norra Skåne

"'Sladdisen' är ingen dagbok men en rolig västsvensk ungdomsresa i en burgen familj. Språket flyter lätt och manar till långa läspass." Terje W Fredh, Lysekilsposten