”… det som det kan ta andra författare en roman att bygga upp åstadkommer Strout på några få sidor. I den mån romankonst handlar om att få vardagliga ord att bära mening är hon en mästare. … Strout är en så god författare att jag inte en enda gång under min läsning av denna roman tänker på några teman – jag insuper dem genom hennes jordnära meningar och genom hennes berättarteknik. Den är fantastisk!”

Dagens Nyheter

”Hennes möte med två syskon och deras minnen av en barndom präglad av fattigdom och våld är skakande läsning. Elizabeth Strout har återigen visat att hon är en mästare på att osentimentalt men ömsint skildra såriga relationer.”
Aftonbladet

”... vindlande och färgrika berättelser om liv och öden. ... Om det finns en gemensam tråd är det människors förmåga att ingripa i varandras liv och göra varandra gott – vid sidan av det onda som gjorts mot dem tidigare. ... Hopplöst är detta minst av allt, snarare skimrar Strouts berättelser av tro på försoning – vilket kanske bara är ett annat ord för att kunna lyssna utan att döma. ... en bok som hela vägen rör och berör.”

Göteborgs-Posten

”Strout är en lågmäld och skarpsynt skildrare av människor i amerikanska småstäder, med absolut gehör för dialog. Hon har jämförts med ryske giganten Tolstoj och skriver berättelser som slår väl an till hans berömda maxim ’varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis’. … Strout har en underbar förmåga att finna ljus i mörkret. Livet är allt som oftast förfärligt, men där ute finns också goda människor och vackra känslor som ändå gör det värt att leva. ”

Femina

”Det är en lyhörd, inkännande och osentimental och också en på något märkligt sätt trösterik bok, som Eliszbeth Strout har skrivit. Jag blir klart engagerad - nästan uppslukad - av den.”

Värmlands Folkblad

”I sin nya roman ’Vad som helst är möjligt’ fortsätter hon borra sig ner i vad fattigdom och utsatthet gör med människor. Det är lika drabbande som övertygande. … Hon vet någonting om klass, om vilka spår en uppväxt kan sätta i en människa, om allt vi bär med oss i vårt bagage. Dessutom har hon en förmåga att skildra sina karaktärer både utifrån och inifrån, och visa hur olika de bilderna kan vara. Det som pågår på insidan är något annat än det omvärlden får syn på. Det är sårigt och trasigt - och samtidigt fyllt med ömhet. ”

Blekinge Läns Tidning

”Fattigdom, misär, svek och skam blandas med medkänsla och hopp. Här finns också värme. Och jag läser boken från pärm till pärm.”
Kommunalarbetaren

”Hennes möte med två syskon och deras minnen av en barndom präglad av fattigdom och våld är skakande läsning. Elizabeth Strout har återigen visat att hon är en mästare på att osentimentalt men ömsint skildra såriga relationer.”

Senioren

”När Elizabeth Strout är med i spelet – finns det då någon som är bättre? … Det här är en generös, vass bok om vardagsliv, och Strout kryper så nära inpå karaktärerna att det känns som om man bebor dem … Den här boken förtjänar sin titel. Försök att läsa den utan att börja gråta eller utan att förundras!” USA TODAY (4 stjärnor)

” ... ett lysande mästerverk. ... en klok, häpnadsväckande roman.”

The Guardian

”De läsare som älskade Mitt namn är Lucy Barton har verkligen något att se fram emot … Strout är ’novellromanens’ mästare, att skriva fristående berättelser med en sammanhållande ram … Hon målar sammansatta porträtt av sorg och smärta i småstads-Amerika genom att belysa var och en av personerna med det skonsamma skenet från den egna strålkastaren.”

NPR

”Med dessa berättelser kastas Strout tillbaka till själva kärnan av det hon gör så suveränt mycket bättre än någon annan.”

The Washington Post

”I denna kloka och fulländade bok skildras smärta och läkning i ömsesidigt beroende, som kivande syskon.”

The Wall Street Journal

”Vad som helst är möjligt bekräftar att Strout är en av våra mest värdiga författare.”

The Boston Globe

”Häpnadsväckande … Strout som alltid är bra, blir bara ännu bättre.”

Vogue

”Smart och själfull.” Elle