”Det här är enastående bra! Det är så fantastiskt fint och känsligt beskrivet. Jag tycker att hon är en författare som förtjänar många läsare, stor uppmärksamhet.”
Yukiko Duke, SVT

”Olika lager av tid – minnen av händelser, platser och människor – avlöser elegant varandra i romanen som framför allt är en studie i kärlek och försoning. ... en briljant roman.”
Svenska Dagbladet

” ... en fantastiskt fin roman som rymmer betydligt mer än det korta omfånget ger vid handen. ... Strout är en skicklig berättare som ger bara precis så mycket information som är nödvändig, hon håller sin läsare på tårna och slösar inte med orden. Resultatet är en explosiv liten roman med lika mycket nerv som hjärta.”
Expressen

”Jag älskade Olive Kitteridge, Strouts förra Pulitzerprisbelönade bok. Mitt namn är Lucy Barton är skriven på samma glasklara, välformulerade språk ... Med exakt tonträff skildras deras trevande samtal, såriga relation, försök till försoning och behovet av att vara sann mot sig själv.”
”Min favorit”, Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Elizabeth Strouts korta lilla roman rymmer så mycket smärta och kärlek, det väller upp ur sidorna just för att språket är så kärvt, så korthugget och osentimentalt. ... På 167 sidor, i korta kapitel, ibland bara som prosastycken, minns Lucy Barton inte bara sin barndom, men sitt liv och varför hon började skriva. Hon som växte upp utan ord blev författare.”
Dala-Demokraten

”Det är ett avstånd i klass, ett avstånd i tid, ett avstånd i livserfarenheter. Hur fogar man ihop sig? Går det över huvud taget? Väldigt rörande och väldigt tafatt börjar de här kvinnorna trevande att närma sig varandra. ... Det här är en klar fyra, en väldigt stark fyra.”
Yukiko Duke, SVT

”Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout är en kort bok med lång livslängd i minnet. Inte ett ord känns överflödigt, och jag kom på mig själv med att pausa för att få den att räcka längre. Om trauman, familjeband, kärlek och överlevnad.”
Sylvia Ballac, Aftonbladet

”Är det inte så att romaner är bra om de – likt alkohol, solsken om våren eller förälskelse – är sinnespåverkande? De verkar inuti en, inte som tankar men som förhållningssätt till världen. De påverkar ens blick, ens sätt att gå, ens lätthet eller tyngd. Elizabeth Strout skriver sådana romaner. För en stund blir man en annan.”
Dagens Nyheter

”Elizabeth Strouts roman Mitt namn är Lucy Barton är en lågmäld och intensivt glödande skildring av klass, uppväxt och en komplicerad relation mellan en mor och en dotter. ... Tonen är saklig och avskalat osentimental. Här finns inga överord, inga överdrifter, inga förstärkningar. Det behövs inte. I stället finns bilder och scener som etsar sig rakt in i hjärtat och övertygar med sin kraft."
Vestmanlands Läns Tidning

”Mitt namn är Lucy Barton är en berättelse med berättelser, och med en bok i boken när Lucy börjar sin författarbana och skriver om dagarna på sjukhuset med mamman. Jag faller ofta för böcker med såriga och komplicerade mor-dotter-relationer och jag har läst många väldigt bra. Den här går rakt in på topp tre. Elizabeth Strout skriver helt självlysande. Avskalat, intensivt, utan ett uns av sentimentalitet eller effektsökeri. Trots det korta formatet, 170 sidor, så lämnar hon luft och tystnad för de viktiga insikterna."
Östgöta Correspondenten

”Det finns något glasklart över Elizabeth Strouts roman, en självklarhet och en stark tonträff i hennes beskrivning av Lucys liv. Hon hittar detaljerna som skapar liv och trovärdighet i romanen, som dessutom klätts i utsökt svensk språdräkt av Kristoffer Leandoer. Elizabeth Strout påminner lite om Alice Munro i sin förmåga att ladda det till synes vardagliga med insikter och djup. Små glimtar som öppnar sig och leder vidare till större frågor.”
Sundsvalls Tidning

”Omedelbart när jag läst det sista korta kapitlet vill jag börja om från början. Mitt namn är Lucy Barton är en tunn roman på 167 sidor och jag har varit en uppmärksam läsare. Men jag är långt ifrån klar när romanen är slut. Det som berättats, och kanske framför allt det som bara antytts, vibrerar. ... Mitt namn är Lucy Barton är en berättelse om klass och om fattigdomens stigma. Men framför allt är det en briljant skildring av en mor- och dotterrelation. Här finns kärleken och smärtan, skammen och självbevarelsedriften, närheten och besvikelsen skildrad rakt upp och ner. Så vemodigt och samtidigt ändå hoppfullt. Ja, jag tror jag sade det precis: det är en lysande liten roman. Jag ska läsa den en gång till.”
Kulturnytt, P1

”Det finns inte ett uns av sentimentalitet i denna utsökta roman … med varsamma ord och vibrerande tystnad återger Mitt namn är Lucy Barton ett sällsynt spektrum av känslor.”
The New York Times Book Review

”Sensationell … en bok både om förnekanden och om stor öppenhet och visdom.”
The Washington Post

”Författarskap av denna kaliber har sin grund i uppmärksamt lyssnande, djup insikt om människans villkor och en lyhördhet som är så exakt att den går bortom skicklighet och blir till dygd.”
Hilary Mantel