"Ann Cleeves skriver pusseldeckare som direkt anknyter till traditionen från Christie. Hennes socialt missanpassade hjältinna, kommissarie Vera Stanhope, är en intressant bekantskap, så även i nya ”Glasverandan” där hon löser mord på presumtiva deckarförfattare på kurs. Intelligent som vanligt." Uppsala Nya Tidning

"Här finns ofta ensamhet och längtan,Cleeves gör träffsäkra iakttagelser av betydelsen av karriär och klass, som är typiskt brittiskt. Cleeves passar i Glasverandan på att genom sina romanfigurer avslöja lite om den verkliga litterära världen. Vi får prov på konstnärliga divalater, hackordningen inom de olika genrerna, svar på frågan om varför mord och deckare är så fascinerande och funderingar kring hur riktiga mord kan ”säljas”. Det är finurligt och det är småtrevligt att lära känna de olika personerna och sakta, mycket sakta ana motiv och vem mördaren är." Sundsvalls Tidning

"Glasverandan är en rappt skriven berättelse med ett visst mått av återhållen humor som gör att man som läsare inte kan låta blir att läsa sida efter sida efter sida." Värnamo Nyheter

 "Cleeves  skriver med humor, glimten i ögat och en välbehövlig distans till pusslandet och även om intrigen är både osannolik och verklighetsfrånvänd finns här en bitsk inblick i så väl det mänskliga psyket som i en tuff författar- och förlagsvärld. Dessutom bjuder Glasverandan, precis som tidigare böcker i serien, på ytterligare insikter i det stora mysteriet som är seriens rödaste tråd och mest utmanande gåta - Vera Stanhope själv. Bara att läsa och njuta alltså." Norra Skåne

"Av alla påhittade kriminalpoliser är nog medelålders och överviktiga Vera Stanhope min favorit. Hon har humor. Det är roligt att följa hur hon tänker ochhur hon retas med sina utredningskollegor." Expressen

"Detta är bra underhållning, jag längtar till boken och har ända fram till sista kapitlet inte en aning om vem förövaren är. Det händer inte ofta. Här bjuds lättsam spänning i sakta mak trots makabra mord." Norran 


"Smidigt spinner Cleeves en klurig och småspännande väv av finurliga ledtrådar och villospår – och då och då visar hon att hon även kan vara riktigt vass." Östgöta Correspondenten

"Ann Cleeves skriver klassiska pusseldeckare, och till skillnad från Agatha Christie så skapar hon också trovärdiga karaktärer. Den gruffiga kommissarien Vera Stanhope kan jag inte annat än gilla. Glasverandan har ett spännande upplägg. Ett gäng med författardrömmar samlas i ett ensligt beläget hus på engelska landsbygden, för att gå en kurs i konsten att skriva kriminalromaner … Men så ljuder ett skri genom natten, och en av
historierna har blivit verklighet." Borlänge Tidning

"Stoffet är traditionellt och behandlas väl. Boken är välskriven och ganska finurlig, om än inte jättespännande. Vera Stanhope är kärv, tjock och dricker för mycket samtidigt som hon såklart är mycket intelligent. En bra detalj är att boken diskuterar genren kriminallitteratur, som storyns skrivarkurs handlar om. Dels får vi en underfundig metanivå, dels tankar om deckargenrens egenskaper, styrkor och svagheter. Det är fiffigt." Borås Tidning

 "Ann Cleeves lyckas både skriva en bra deckarintrig och också göra den till en kärleksfull berättelse om den invecklade bokbranschen och om hur svårt skrivandet är. Kommissarie Vera Stanhope trasslar in sig ohjälpligt, ty en av de misstänkta är hennes granne och vän." Dagens Nyheter

"Cleeves tar tillfället i akt att genom sina figurer kommentera den litterära världen. Snobbismen, de konstnärliga divalaterna, hur man konstruerar en bok, varför mord och deckare är så fascinerande och även hur ett riktigt mord kan kommersialiseras. Att Stanhope är långt utanför sin trygghetszon, hon har aldrig ”trivts riktigt med konstnärliga typer, folk som bollade med ord och idéer men inte hade något verkligt att säga”, ger tillfälle för humor." Göteborgs- Posten 

"Det här är en riktigt bra deckare i deckardrottningen Agatha Christies anda. Det är spännande och klurigt. Ann Cleeves Glasverandan är en fröjd att läsa." Tranås-Posten


"Med stram humor visar Cleeves fram mänsklig svaghet, kärlek, svartsjuka och hat och den förtvivlan förlusten av ett barn föder. Men mest koncentrerar hon sig på den skada hård och onyanserad kritik kan åstadkomma, när den drabbar en ung kreativ människa. De mord som begås kopierar scener som personerna i skrivarstugan skrivit. Attribut från världsdramatiken är utplacerade vid kropparna. Storm och höstmörker och fotsteg i natten hetsar upp spänningen. Men det som ger boken dess puls är mänskorna mitt i vardagens arbete." Nya Wermlands Tidningen

Cleeves lämnar för den skull inte samhället helt utanför och gör ett par träffsäkra observationer om klass, kön och karriär, om ensamhet och längtan."Cleeves originella huvudpersone och hennes relationer till underlydande, medmänniskor och misstänkta är bokens stora behållning. Den livfult skildrade miljön utgör en viktig bakgrund till den välspunna intrigen. En charmfull, spännande kriminalroman som är lätt att tycka om!" Karin Engvén, BTJ