"'Hus vid världens ände' är ett stycke skönlitteratur som man kan läsa bara för den känsligt fångade stämningens skull, kriminalintrigen obeaktad."

Nils Schwartz, Expressen

"En suverän återkomst, en deckare att kura skymning med."

Ingalill Mosander, Aftonbladet

"För oss som var räddaför att Åke Edwardson skulle överge sin mångfacetterade hjälte Erik Winter känns det skönt att han är tillbaka med ytterligare en bok, en bok som dessutom är väl så inspirerad och så där skönt välskriven som nästan bara Edwardson kan. [...] Han har en bra historiasom vanligt, spännande ända in på sista sidan. Hans nästan poetiska, vemodiga stil gör sig utmärkt i det kalla och själsligt karga landskap som det vintriga Göteborg bjuder på, både bildligt och bokstavligt. Hans medkänsla är aldrig att ta fel på. Den bjuder in läsaren och gör det uthärdligt att ta del av det outhärdliga i brotten. Det kan låta som en sliten klyscha men Åke Edwardson kan man läsa bara för hans suveräna språkbehandling."

Björn G Stenberg, Uppsala Nya Tidning

"Oerhört intelligent upplagd intrig och med ett språk som är en njutning att läsa. 'Hus vid världens ände' är banne mig årets höjdpunkt i den kriminella litteraturen." Marita Johansen, Nerikes Allehanda

"Kommissarie Winter är som ett årgångsvin. Han blir ädlare med åren. ... Åke Edwardsons polisromanhjälte Erik Winter uppträder i en elfte bok. Hur hann det bli så många? Och jag trodde han tagit avsked." Bodil Juggas, Arbetarbladet

"Erik Winter är sig lik med sin svaghet för whisky och jazz (Coltrane) och med kärleken till familjen som är kvar i Spanien. Sig lik är också Åke Edwardson med sin speciella finslipade prosa och med den dröjande, reflekterande, repeterande stilen. ... Hela tiden förankrar han historien i geografin, namnger gator, vägar, i och utanför stan, beskriver naturen, dagrarna, temperaturen, mörkret och ljuset. När Winter rör sig i trakten av Amundön, runt min barndoms platser, känns det som gick jag bredvid honom på spaning. Välbekant och kusligt." Monika Tunbäck-Hanson, Göteborgs-Posten

"Som vanligt är Edwardson en skicklig intrigmakare. Långsamt och metodiskt, med diskret placerade villospår, nystas lösningen upp. ... Bäst är han även denna gång i det språkliga hantverket. Det är imponerande hur han med små medel kryper under huden på sin sargade hjälte och fångar dennes febriga mix av skuldkänslor, besatthet, beroende och sårbarhet." Magnus Persson, SvD

"Åke Edwardsons nya Winter-deckare påminner mig först om varför man ska läsa kriminalromaner (det är en sådan fröjd när de är välskrivna) och sedan om varför man bör låta bli (man blir så rädd). ... en lyckad comeback för Erik Winter, som efter sin timeout har blivit ännu lite mera människa. Förhoppningsvis har han många år kvar till pensionen." Maria Store, Borås Tidning

"Åke Edwardson rör sig hemvant på Göteborgs gator och kvarter. Han är trygg i sitt berättande om Erik Winter och Göteborgspolisen. Hans språk är vårdat och finslipat. ... Som intrigskap­are är han i elitklass. Precis som det är i verkligheten låter han utredningen stå still, för att plötsligt börja lossna.Det känns härligt att Erik Winter åter rör sig på Göteborgs gator." Kjell-Ove Cederqvist, Dagbladet

"Edwardson har slipat sin karaktär till fulländning, språket följer honom som en dyrbar handske, håller läsaren i nästan samma strypgrepp som Winter håller sig själv, när han slåss med sina demoner och sitt alkoholbegär. Den kliché som deckarhjälten alltid är – och måste vara – hanteras med imponerande elegans och skicklighet. Storyn om kusligheterna i och runt huset vid viken på den mer välbärgade sidan är så snyggt hopknuten att det bara är att lyfta på mössan och gratulera! Vilken återkomst!" Liv Beckström, Kommunalarbetaren